Jag: ”Hur har det gått för dig sen sist?

Eleven: ”Nja, jag har ju inte gjort så mycket, men jag har tänkt jättemycket på det. Jag har t ex märkt hur mycket jag spänner nacken nästan i allt jag gör!”

Jag: ”Bra! Det är precis det vi är ute efter!”

Ett vanligt meningsutbyte när eleven kommer tillbaka efter sin första lektion.

Många som kommer till Alexandertekniken tänker sig att de ska få veta ”hur man gör”, och att de ska få med sig övningar som de ska göra hemma. Och man får ju förstås med sig en ”övning” nämligen aktiv vila som det är bra om man praktiserar varje dag, men, när en elev kommer tillbaka och säger att de inte gjort så mycket, utan mest tänkt och lagt märke till vanor hos sig själv så blir jag glad.

Till skillnad från många andra ”kroppsterapier” vi stöter på när vi letar efter en lösning för till exempel vår onda nacke, så får man efter en Alexanderlektion inte en uppsättning övningar eller ett program man ska ta sig igenom varje dag. Utan förhoppningsvis går du ifrån din lektion med en förhöjd medvetenhet om dig själv och hur dina reaktioner påverkar dig. Du blir mer medveten om vad det är du gör som kanske är orsaken till din onda nacke. Du märker att du spänner dig i alla möjliga situationer. Och i denna uppmärksamhet finns nyckeln till alla människors egen förmåga att ändra ett beteende som inte gagnar dem.

Om du märker att det är du som gör något som orsakar spänningarna, då har du också möjlighet att sluta göra detta något. Och i takt med att du blir mer medveten om det du gör, så kommer du också börja lägga märke till stunden precis innan du gör det. Och där har du ett val!

Många säger att det här citatet kommer från Viktor Frankl, men det är inte klargjort.

Between stimulus and response there is space.
In that space is our power to choose our response.
In our response lies our growth and our freedom.

Detta innebär också, att när du har den här medvetenheten, så är egentligen denna frihet bara ett beslut bort.

Det är så väldigt lätt att börja tänka att ”åh nej, nu gjorde jag sådär igen, ska jag aldrig lära mig, jag är ett hopplöst fall osv osv”, och så är berättarrösten i oss igång med historier om hur dåligt det går.

Men om du kan ge dig själv en paus.

Om du kan stanna upp och lägga märke till vad du gör.

Då kan du också låta bli att gå den vanliga vägen och istället trycka på den mentala refresh-knappen.

Pause and refresh.